Jag blir rädd när jag tänker på att att att
att känslan av att vara levande
Den dör inte men
Jag minns en morgon, klockan var fyra och solen skulle snart stiga upp och det var tidig sommar
eller sen vår
Eller tidigt i livet
och jag hade krossat ett hjärta och vunnit ett annat
Och mitt eget bultade
Och jag stod i fönstret ensam i mitt rum
Och kroppen värkte eller kanske hade den domnat eller kanske kände jag inte tröttheten
Hög på känslan av att våra långa hår hade trasslats ihop till ett
Jag tittade ut över diset mellan de stora ekarna där ute, det låg som en slöja
Längs med marken och det hade inte gått att ta på den eller på känslan men
jag levde!
Allting känns så avlägset, som om det inte var jag
Att som om jag hade hittat på
Men vad är jag rädd för?