Mästarmöte på minithailand

Om någon har undrat, så har jag haft semester. Jag slutade jobba förra veckan, och eftersom jag inte ska flytta till Danmark utan till Sunne (mer om detta senare) fick jag äntligen ledigt.
Andreas släkt är från Gotland. De har en stuga vid havet. Need I say more?
Somliga straffar Gud dock genast. När vi nästan var framme fick jag ont i halsen. Dagen därpå blev jag enomt, otroligt jätteförkyld. Jag har nu spenderat en vecka liggandes i en stuga vid havet, snorandes, hostandes och med feber. Men det är okej. Värre saker har hänt. Hörde om nån storm på Jamaica, t ex.

Gotland är för övrigt märkligt. Ärligt, det är jättekonstigt. Det är en mix av ett gäng rätt gamla gotlänningar, alla känner varandra, man hör ett "Tjene Göran, är de semesta?" "Naj, naj, bare lejdig" hojtas över parkeringsplatsen vid Ica i Burgsvik, bara för att kliva in i butiken och dränkas i ENBART stockholmska. Det kryllar av dem. Stockholmarna. De lyssnar på Basshunter och har på sig tuptoppar i Visby om nätterna och "myser" i sina sommarhus om dagarna. Där går de omring och "laddar batterierna" eftersom det är "gemytligt". Gotlänningarna hatar dem. De måste känna sig som thailändare. Lite överkörda, lite utnyttjade men de ställer upp ändå, på turismen, och "de är ju så gulliga! Och de tjänar ju också på det!"
Alla vet ju dessutom att det var på Gotland som Ingmar Bergman hängde, och han verkade vara en kille med koll.

Sveriges "näste Bergman" lär enligt vissa vara Lars Norén. Han hänger såklart också på Gotland, detta regissörsmecka, och hade sommaren till ära passat på att sätta upp ett stycke på Roma Klosterruin. "Mästarna möts" stod det i broschyren. De två mästarna i fråga var Shakespeare och Norén, och det lät kul. Norén gör Hamlet. Det kan ju vara nåt, tänkte man. Lagom febrig körde jag sju mil, lindade in oss i filtar (det är en utomhusteater i en liten stenruin) och väntade spänt på "mästarmötet".
Jag har annars inga starka teatererfarenheter (det senaste jag såg var en Brechtpjäs -98, somnade), men eftersom andreas gillar det, och jag kände att jag kanske bara haft otur, så gav jag det ett försök.
Och ja. Vad säger man. Var börjar man. Ett ord som ständigt poppade upp var "varför?"
I typisk Norénsk anda hade karln gjort det så minimalistiskt som det bara gick. Den enda scenavskiljaren var en stor ridå i nåt plåtaktigt material som de drog isär lite sporadiskt. Resten av scenen bestod av grus, och lite halvtattig ljussättning. Ännu mer minimalistiskt, om man nu kan kalla det så, var att han bara orkat anställa sju skådespelare. Det är hur många roller som helst i Hamlet, så alla fick hålla på och hoppa fram och tillbaka lite hipp som happ och sätta upp håret och helt plötsligt vara någon annan.

MEN. Till råga på allt, och detta var det mest störande: Han hade tagit in inte en utan TVÅ skådespelare som INTE VAR SVENSKA. De var inte enbart "mindre bra" på att agera. Claudius spelades av en totalt pondusbefriad jugoslav och Laertes av en amerikan och båda var, för att inte hymla, råkassa på svenska. Framför allt amerikanen lät som om han precis kommit över landsgränsen och när båda möttes på scenen samtidigt gick det för det första inte att följa med i handlingen, men det lät dessutom som en svenska för invadrare-lektion snarare än en professionell uppsättning skådespelare regisserade av "en mästare".

De hade givetvis piffat upp manus och gjort den mer "Norénsk" (frekvent förekommande ord: Hora, könsord, fan), skådespelarna var nakna (!) under tunna dräkter, vissa scener var så "konstnärliga" att det inte gick att förstå sig på dem över huvudtaget (exempel: hela pjäsen inleddes med att ett fång rosor spontant kastas över ridån) och dessutom gjort rollen som Ofelia till en tonårstjej med ADHD.
Det enda roliga var att de sålde korv i pausen. Mina teaterfördomar är inte direkt krossade, så att säga. Men annars, fint att hänga på Gotland. Jag har laddat batterierna och det var mysigt.

cries and whispers

Värsta kulturella stämningen på gymet idag. De har alltid på tv:n OCH radion (alltid kanal 6 och det är ALLTID spelprogram på) och mix megapol alternativt en technoskiva från -98.
men idag; ICKET! För det första hade nån rattat in p1, och det var helt lägligt "Sommar" som satte igång när jag kom in. Men, inte nog med detta: på tv:n visade de inget mindre än Ingmar Bergmans "Viskningar och rop". Hur fruktansvärt spännande det än kan låta med Maud Adams som sommarpratare så kände jag för att både se och höra på filmen.
Det var bara jag där, så jag gick ut och bad gymkillen stänga av radion och höja volymen på tv:n. Jag tror inte att det hänt honom förut, alltså att någon har ens frågat om en sån sak. "Vill du se på det här?" pep han försiktigt. Han såg väldigt förvirrad och lite skrämd ut när jag försökte skoja till det, "ja jag tänkte träna till Ingmar Bergman, lite... Kulturellt?!" klämde jag ur mig, men fick bara en tom blick till svar.
Inte för att jag har sett så mycket Bergman. Sanningen ska ju fram. Men han lär ju vara en del av det svenska kulturarvet, och lite extra aktuell nu när han strök med nyligen. Och om man ändå ska lyfta skrot så varför inte passa på att suga in lite riktig svensk kulturhistoria, ja rentav en milstolpe i svensk filmhistoria, tänkte jag.

För alla som inte sett den: Den var ganska morbid. Mycket bilder på träd i soluppgång, mulet väder, ångestskrik och närbilder av spruckna läppar. Jag fick dessutom sällskap av två 16-åriga killar som hade på lättare vikter än vad jag hade på vissa maskiner, och de började genast gnälla när de såg vad tv:n visade. Extra konstig stämning blev det när en iranier som luktade cigg kom in och med stor skepsis bevakade mig när jag stretchade framtör tv:n. När Ingrid Thulin skar sig i underlivet med en glasbit för att sedan smörja in sig med blodet i ansiktet inför sin man, kände jag att nja. Kanske är inte dessa två faktorer förenliga, gymet och kulturen. Trots allt.
Som man säger: Tacos och pannkakor är gott. Men inte samtidigt.

kött är gött

Blir lite sur mitt i allt det här klimattjatet, och allt babbel om att släcka lampor, "nu gör du en insats för nu kom du ihåg att stänga av tv:n på knappen och hurra vad duktigt att inte lämna mobilladdaren i uttaget" osv.
Folk uttalar sig: "Ja jag åker ju tåg istället för att ta bilen, och man har ju sett den här Al Gore-filmen, så nu köper man ju grönsaker från den lokala handlaren" osv osv. Förvisso en bra grej och vettigt, MEN:
Jag börjar bli rätt sur. Inte nån stans, inte på tv, radio, live-aid-galor, gör-såhär-filmer, planscher, tidningsinsändare, inte NÅNSTANS har jag sett ett enda inlägg som tar upp en STOR miljöbov, en skitstor, och jävligt uppenbar: köttindustrin.

Det är helt uppenbart att köttindustrin är skitdåligt för miljön, det var tillochmed på tal innan det blev trendigt att oroa sig för glaciärerna på heltid. Man använder en massa mark där man skulle kunna odla grönsaker som betesmark, man trycker in djuren i stora lokaler som kräver en massa ström och djuren släpper ut gaser. Möjligtvis har den aspekten dragits upp nån stans, typ djuren är ju en miljöbov, de fiser ut butangas och alla tänkte: Ajdå. Men iallafall om vi skulle ta och steka upp lite nötfärs nu. HALLÅ? Varför tar ingen upp det viktiga i att äta mindre kött? För allas jävla bästa, och det är inte ens speciellt svårt?
Inte BARA ur miljöaspekten.

Och nej, jag är inte vegetarian, jag har varit det, men jag är det inte längre, men jag trycker inte i mig kött flera gånger om dagen heller.
Jag kanske har missat dem, kanske finns det flera bra insändare därute som jag bara missat att läsa. Men jag misstänker att det har att göra med nåt annat: Folk kan tänka sig att tänka på miljön när det gäller att åka x2000, köpa lågenergilampor och köpa ekologisk mjölk. Men när det gäller vad de ska äta blir det helt plötsligt känsligt, "jag behöver kött", "det är ju så naturligt" och "vegetarisk mat blir man inte mätt på" osv.
OKEJ MEN MAN KANSKE KAN TÄNKA SIG ATT VARA LITE ONATURLIG OCH HUNRIG ETT TAG? GÅR DET?

gud, egosamhället! wake up!

In och ut och ut och in, in och ut igen

Jag önskar att jag kunde vara lite mer konsekvent. Inte "lite mer" förresten: jag vill vara konsekvent. Rakt på, såhär är det, såhär är jag, this is me, osv. Ett enkelt budskap, som kunde sändas ut till mig själv och andra. Bara så ni vet, here i am. Bara så DU vet. Jag vet inte själv.


Det har blivit extra uppenbart de senaste två veckorna, jag har febrilt försökt att välja mellan två utbildningar, men det GÅR bara inte. Jag har både kommit in på en ky-utbildning till hälsoterapeut i Sunne. (vi tänker: ansiktsmassage 2 p, skogspromenader, kunskap om spa-behandling, berikande lektioner om näringlära osv.). MEN även ett jobb som... Hälsoexpert inom kommun och landsting? Massera gubbfötter? Foppaskor? OCH det otippade men oundvikliga: Jag kom in på Håndarbejdeds fremmes seminarium, en 3,5 årig textilutbildning i Köpenhamn där man blir proffs på allt vad tygkreationer heter. Vi tänker: lärare i page, keramikbrosch och helställ i bekvämt linne, kreativt tänkande, den fria viljan, en osäker framtid som textil... förmedlare? Exakt vad GÖR en sån?
Hur som haver. Min svårighet att välja går hand i hand med min "mixade" och rätt inkonsekventa personlighet.

Faktum är att jag inte VET vad jag vill, för att jag är båda sakerna. Jag avundas människor som fortsätter att röka, jag gillade det verkligen stundtals, men jag kan bara inte. Jag får så dålig kontition, det funkar inte med mina regelbundna joggingturer. Men det är klart, att när det blir helg, då unnas det. Då passar jag på. Fastän det går skitdåligt att jogga efteråt. På jobbet är jag känd som den "nyttiga" tjejen när matlådorna kommer fram. Jag älskar att dricka öl, men jag gör det inte så ofta längre. Jag blir trots allt tjock av det.

Samma princip kan appliceras på valen mellan utbildningar. När det gäller mitt framtidsval VILL jag vara crazy och bara woho! Jag kom in på en alternativ, osäker utbildning i en stor stad, jag flyttar med en gång! Men nej. Samtidigt tänker jag: Men tänk vad fel det kan bli. Jag kanske inte hittar i Köpenhamn. Och tänk på Sunne, vore det inte lärande för mig som person med alla avslappningsövningar och fakta om naturens påverkan på kroppen genom decennierna, osv?
SVAR: JO. JAG VET INTE. JAG KAN BARA INTE VARA KONSEKVENT. DET GNAGER MIG. ALLT PASSAR MIG.

För övrigt, så kom jag förresten in på alla utbildningar jag sökte, och förutom att jag var nere och visade upp en kreativ skapelse jag sytt i Danmark så sökte jag alla utbildningar via personligt brev/intervju. Jag inser även här och nu att jag inte bara är lämpad för både yrkesrollen som textilförmedlare, hälsoterapeut OCH glasblåsare (!! jag vet! det tar emot att tacka nej!) men att jag måste vara en jävel på att skriva brev.