cries and whispers

Värsta kulturella stämningen på gymet idag. De har alltid på tv:n OCH radion (alltid kanal 6 och det är ALLTID spelprogram på) och mix megapol alternativt en technoskiva från -98.
men idag; ICKET! För det första hade nån rattat in p1, och det var helt lägligt "Sommar" som satte igång när jag kom in. Men, inte nog med detta: på tv:n visade de inget mindre än Ingmar Bergmans "Viskningar och rop". Hur fruktansvärt spännande det än kan låta med Maud Adams som sommarpratare så kände jag för att både se och höra på filmen.
Det var bara jag där, så jag gick ut och bad gymkillen stänga av radion och höja volymen på tv:n. Jag tror inte att det hänt honom förut, alltså att någon har ens frågat om en sån sak. "Vill du se på det här?" pep han försiktigt. Han såg väldigt förvirrad och lite skrämd ut när jag försökte skoja till det, "ja jag tänkte träna till Ingmar Bergman, lite... Kulturellt?!" klämde jag ur mig, men fick bara en tom blick till svar.
Inte för att jag har sett så mycket Bergman. Sanningen ska ju fram. Men han lär ju vara en del av det svenska kulturarvet, och lite extra aktuell nu när han strök med nyligen. Och om man ändå ska lyfta skrot så varför inte passa på att suga in lite riktig svensk kulturhistoria, ja rentav en milstolpe i svensk filmhistoria, tänkte jag.

För alla som inte sett den: Den var ganska morbid. Mycket bilder på träd i soluppgång, mulet väder, ångestskrik och närbilder av spruckna läppar. Jag fick dessutom sällskap av två 16-åriga killar som hade på lättare vikter än vad jag hade på vissa maskiner, och de började genast gnälla när de såg vad tv:n visade. Extra konstig stämning blev det när en iranier som luktade cigg kom in och med stor skepsis bevakade mig när jag stretchade framtör tv:n. När Ingrid Thulin skar sig i underlivet med en glasbit för att sedan smörja in sig med blodet i ansiktet inför sin man, kände jag att nja. Kanske är inte dessa två faktorer förenliga, gymet och kulturen. Trots allt.
Som man säger: Tacos och pannkakor är gott. Men inte samtidigt.