Söndagar är de sämsta dagarna,
då man märker att man kan en kropp som en karta.
Varje centimeter känner man,
blundar man vet man precis
Blundar man
Det ska man inte.
Men om man blundar
vet man att man minns varje centimeter
för att man älskat dem
man har älskat dem.
Ens kind har legat mot
skulderblad
midja
nacke
halsgrop
ens armar har slutit om
bröstkorg
Varenda centimeter
man hatar att man minns dem
man hatar det!
Man kan varje doft, fortfarande
ett tag till
På söndagen minns man hur man
höll nästan för hårt
ibland
som om man visste redan då
Ens hjärta har legat i en hand,
man har lagt det överallt,
sakta måste man plocka upp bit efter bit
På söndagen blir orden
aldrig
mer
på riktigt.
söndag 22 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
okejjj, du har en gitarr.
du har en fin text. en jävla fin text. flera.
do the math?!?!?
:)
det här kan vara spår 1.
haha! ja kanske det! om du ser mitt namn på bandlistan för Urkult nästa år så vet du åt vilket håll det gick!
HA HA URKULT.
Nej snarare Roskildes sterzta scen. Poozz.
Skicka en kommentar