När blir en människa hel? Och vem bestämmer när hon är trasig?
När ens händer får sluta om ett ansikte, när ens handflata får pressa
marken, smutsen gräva sig in under naglarna, påklädd, naken, hel.
Kanske är jag bara halv. Ändå lutar jag huvudet tillbaka, sluter ögonen
och är så jävla hög på livet att jag mår illa
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
tack för idag, har kollat hajen as u told, precis. :) haha, somliga alltså. somliga har DET. och kan med lugn sitta kvar o sovchilla en solig vårdag, vicka på nosen o bara va.
hahaha.
ps. hoppas vattnet smakade, som jag så frikostigt bjöd på. sällan man ses o dricker VATTEN, en kväll. att man liksom innan själva mötet är sockerstinna o ihjälfikade.
"vi gick lite, gungade en stund, tog ett glas vatten. i all enkehlet". snacka anspråkslöst.
klem! :D
Så fint du skriver!
Skicka en kommentar