För dig, min älskade!

Det är en vacker dag, så att du vet det.
Grönskan är prunkande, ljuvlig och frisk,
mitt på en sommaräng ligger jag,
stilla med pannan mot marken.
Solen står som högst, fåglarna sjunger så skönt ifrån träden en bit bort,
ack den som vore i skuggan!
Men min näsa är nerkörd i jorden, grus följer med i varje andetag,
fyller min mun, krasar mellan mina tänder, strupen som sand.
Inga ljumma brisar svalkar min kropp, nu är det ett halvt dygn sedan
jag föll raklång för dig, och svetten klistrar mina kläder mot kroppen.
Ömsom svettas och ömsom fryser jag, och jag minns inte sist jag åt.
Mitt kön ligger klämt och har domnat av,
jag har inte tagit tabletten mot min pollenallergi.
Jag lider.
Min kropp lider för dig, så att du ska förstå
att den ska få lida för vad jag gjort mot dig
Och sen blir allt bra igen
Väl?