När jag kom ut i köket imorse satt en stor fästing på dörrkarmen. Inte blodfylld, bara stor. Stilla. Som för att säga "jag kunde ha tagit dig. Om jag ville. Smittat dig med sjukdomar, gett dig TBC. Om jag hade känt för det alltså. Fast nu sket jag i det".
Jag pressade ihop den i en bit papper och spolade ner den i toaletten.

Sprang min sedvanliga åttakilometersrunda vid lunchtid. I skogen hade blåbären mognat. När vi var ute för några veckor sedan i regnet slet vi loss dem, nu lossnade de lätt i min hand. Stora och solmogna. Intressant det där, med blåbär. När man inte kan bärga sig och plockar dem för tidigt. Så måste man sockra dem för att de ska gå ner. Sen står man ändå där, några veckor senare, sugen. Vill ha de mogna blåbären, iallafall.