NEJ FOR POKKER!

Imorgon är det tänkt att jag ska åka till Danmark. Det är iallafall tänkt så, jag har en förkylning som liksom aldrig vill ge sig. Men jag hoppas jag kan åka! Köpenhamn är en av mina favoritstäder. Eller, det är något med just Danmark, jag tycker om det och jag vet inte ens varför. Jag kan inte motivera det. Mitt intresse för Danmark bara växte inom mig, oförklarligt och vilt, och när jag var 20 var mitt danmarkssug så starkt att jag bestämde mig för att flytta dit. Under nästan fem månader bodde jag på den danska varianten av folkhögskola, en såklallad "höjskole". Min, som hette Grundtvigs Højskole, låg i Hilleröd. En stor och ganska tråkig och intetsägande stad, med ett helt makalöst slott though!

här är ett litet smakprov, en bild jag hittade på google. förlåt, du som äger den, om det är nåt så säg till. jag tror vi båda vet att du vill dela med dig av skönheten du fångat på bild. detta är "riddarsalen".

Redan under dag två bjöds vi på en guidad tur i slottet. Under flera timmar vandrade vi omkring i sal efter sal, det var som om den danska prakten aldrig ville ta slut. Det ingick tillochmed en kyrka (!) INUTI slottet. Det var också här, i ett tidigt skede, redan efter några timmars intensiv och inspirerande guidning bland 30x30 meters renässansverk och inramade djurtassar från förra sekelskiftet, som det stod klart för mig: Jag fattade ett skit. Danska var tamigtusan helt jävla omöjligt.

Alltså skulle jag gärna upplyst eder om fler intressanta detaljer om Hilleröds slott, när det är ifrån och hur det kunde vara fyllt med så mycket fantastisk konst. Det är bara det att jag inte fattade mer än ungefär tio procent av vad som sades, och under den tiden spanade jag på en snygg kille i klassen.

Under mina månader på skolan blev några saker smärtsamt uppenbara för mig. Danska kommer i mängder av olika varianter. De danskar som kommer ifrån svenskanpassade städer som Köpenhamn och Helsingör och kanske har sett svenska på tv, de är inte helt omöjliga att förstå, och relativt möjliga att kommunicera med. Det tar inte "ett par veckor" för hjärnan att börja arbeta sig igenom denna gröt, denna svammelvägg av danskt gurglande. Det tar snarare några månader.
Danskar ÄR inte likadana som andra skandinaver.
Och nej. Nej, nej, nej. Det är INTE lättare för danskar att förstå svenskar.

Dessa faktum, och framför allt myten som jag nämnde sist, blev mig smärtsamt uppenbara allt som dagarna gick. Så småningom började jag förstå åtminstone en bråkdel av vad som sades vid middagsbordet. Och om möjligt en aning om vad som driver detta märkliga folk, och deras konstanta öldrickande och behov av trevlighet och ordning under "glada" former. Men de, de förstod INGENTING. De blev sura, de missförstod, de struntade så småningom i att ens ta kontakt. Jag försökte med engelska, men då blev de som fransmän. Danska gäller! Jag gjorde svenska varianter av de danska orden, men det var hopplöst De FÖRSTOD INTE, alls.
Inte mig, inte mitt "svenska humör", och de förstod inte alls varför jag var vegetarian ("Vhorfor?!).

Mina månader i Danmark slutade inte exakt som jag hade tänkt mig, men i såhär efterhand förlåter jag dem och allt vad de står för. Jag kunde ha försökt prata lite mer med magen, jag kunde ha ansträngt mig lite mer. De ville inte illa. Och det där med konst, det kan de. De är som de är, och Köpenhamn är ett hopskrap av det bästa med danskarna. Det är lite knäppt, glatt och fullt av öl.