torsdag 4 december 2008

att äga, att ha, att få, att ge, att ta

Allting jag kommer att uppleva och känna, allting som jag känner och fått känna, kan vara en repris av den dagen:
När jag förstod att jag inte längre ägde. Det skulle ändå dröja mycket länge, innan jag förstod, att man aldrig kan äga.

När jag bokade resan dit, skrev han att jag fortfarande hade honom, månaderna gick, jag konserverade den känslan. När jag kom av planet, gick mot platsen där han alltid brukade stå och vänta på mig, alltid med ELD i ögonen, alltid med hundra tusentals ton av kärlek i sina ögon, var han inte där. Allting stannade.
Han stod till vänster istället.
Där, då, jag borde ha förstått, men hjärnan fungerar väl inte så. Men jag BORDE ha förstått. Inte för att det hade hjälpt.
Hans ögon brann inte. Jag ägde inte längre.

Morgonen därpå kände jag mig smutsig. Hans kropp blev min igen men hans hjärta tillhörde någon annan, jag förstod det. Det var första gången jag någonsin känt mitt hjärta, fysiskt, det var första gången all min styrka brast.
Jag gick upp ur sängen, han sov, han visste inte att jag läst att han skrivit till någon annan att han älskade henne, att jag bara var där ett tag, att jag snart skulle åka igen. Han visste inte och det får han aldrig veta.
När jag stängde ytterdörren bakom mig, för att gå, jag visste inte var jag skulle gå, det var inte min stad och det var morgon och jag hade ingen ingen ingen, så vek sig benen.

Jag gick och gick utan att känna någon hunger.
De följande dagarna skar som knivar.
Att äga, att ha. Det första misstaget man kan göra, någonsin, är att tro att man äger någon.
Man äger aldrig någon, ingen kan någonsin äga en: Vi lånar varandra.
Det första misstaget man gör, när man ser att någon älskar en, när man älskar någon, är att tro att man äger varandra. Man börjar göra som man vill, ibland. Man tänker: För du älskar mig. Det kommer du alltid att göra.

Man glömmer att den känslan, att detta man får låna, är det allra finaste någon kan ge, man glömmer att vårda det som det förtjänar; att lägga det i handflatan, varje dag, se på det; det är så vackert, det du har fått låna.
Du har bara fått låna det. Du vet.

2 kommentarer:

Pärlan sa...

Känner igen Den känslan.

Anonym sa...

JA-A.
Som jag försöker tänka på hur jag bara lånar. Man måste påminna sej. Jättefin text Malo.
Och som man försöker göra sig berättigad att få låna det fina. Göra sig förtjänt.
Det där måste man uppdatera hela tiden.
puss