Face me now

Tio månader som ensam. Det känns som tio år ibland. Men tio bra år.
Jag är vaken tidigt. Kanel i kaffet, kanel på gröten, jag börjar fundera på om jag är besatt. Kan inte lyssna på radio längre, de pratar för mycket. Lyssnar på Fistful of love istället, som morgnarna i Kungälv. Höst för fyra år sedan. Lyssnade på Fistful of Love. Tog en cigg på väg till den första lektionen, släntrade ner för backen, sneglade alltid upp mot ditt hus, jag var så kär i dig.
En cigg i fönstret, morgonrock, minns inte när jag duschade senast. Ingen får ändå känna min doft. Luften bits idag. Ett fågelbo ovanför mitt fönster. Jag tänker: det sista jag ska vara här i livet, är att vara feg. Som du.