hur vi är dumma på det sättet

Hur vi ibland kämpar för att få tillbaka någonting vi hade. Man flyttar, man gör slut, men vänta - var jag inte väldigt lycklig ändå? Jag var nog väldigt lycklig, ändå! Vad gör jag här?
Blod, svett och tårar kan ibland ge oss tillbaka det vi hade. Trött och öm kan man pusta ut, falla tungt på sängen, lägga armarna bakom huvudet, titta upp i taket ett tag och känna lycka, och NU! ÄNTLIGEN! Så dum jag var, men nu är allt bra igen!
Men man flyttar av en anledning och man lämnar saker för att man måste ibland. Man gör det. Ibland styr inte ens hjärnan.
För sent inser man att sakerna man fått tillbaka är bara tomma skal. För sent inser vi att det vi äntligen håller i våra händer igen har dött för längesen, för vi höll det vid liv med vilja, och livet fanns i oss själva.
Men man är dum på det sättet.